Carolliine

Maj månad fick ingen bra start, helgen har varit en helg med orolighet, klump i magen, tårar och lite sömn.
Fredag natt började med en orolig Alf, en orolighet som slutade i gaskolik.
Jag gjorde det jag kan och brukar göra, jag masserar, kontrollerar tandkött, ögon, tar tempen, tar promenader, ger olja, provade till och med miniform droppar (tips från vetrinären) och regelbunden telefonkontakt med Ultuna och distriktsvetrinär..
En skakig matte packade väskan på lördagnatt efter Alf hade kräkts, medans jag yrade runt med telefonen och känslorna i magen så somnade Alf, han sov som en stock hela natten.
Vaknade till en trött och hängig söndag, vi åkte till distriktsvetrinären på en kontroll och uppvätskning, vi åkte hem med goda förhoppningar från vet.
Söndag kväll och jag möts av en hoppande, stutsande och pussande Alf...Och mattehjärtat skrek av glädje av att kunna andas igen..... För det är ju så att alla känslor och alla tankar kommer tillbaka från förra året, en oro att han ska hamna där igen, en oro som nog alltid kommer att ligga och gro.

Nu är det måndag och allt är som det brukar i Larssons familjen.